"Det är viktigt att vi inte bara ser problem med nya företeelser". Det menar AnnBritt Enochsson, forskare vid Karlstad universitet, som börjat studera Lunarstorm.
Ann-Britt har studerat ungas användande av Lunarstorm. Hon konstaterade att Lunarstorm handlar, för ungdomar, mest om att hålla kontakten. När hon själv med sina barn varit på resande fot så har barnen hållit kontakten med sina vänner via lunarstorm.
Egentligen skulle AnnBritt Enochsson göra en uppföljningsstudie kring informationssökning i samma klass som hon följde i sitt avhandlingsarbete. Men på grund av olika omständigheter blev det rätt lite informationssökning för den klass som AnnBritt skulle studera. Istället blev hon nyfiken på Lunarstorm, som eleverna ägnade mycket tid åt. I en första studie har elever från en sexa och en sjua besvarat enkäter och några elever i varje klass har sedan djupintervjuats.
Syftet med studien var att ta reda på vad Lunarstorm betyder för yngre tonåringar, vad de själva anser vara orsaken till att den är så populär och vilka risker de själva ser med Lunarstorm. (http://www.diu.se/nr2-03/nr2-03.asp?artikel=s19)
Den här artikeln blev lite av en Aha-upplevelse för mig. Jag trodde inte att lunarstorm handlade så mycket om att hålla kontakten som det uppenbarligen gör.
Vuxna förebilder behövs, även på nätet (http://webnews.textalk.com/se/article.php?id=170436%20och%20http://www.edu.jonkoping.se/itis/nf/artikel/Nils_07_04.pdf)
Jag håller med om ovanstående rubrik. Och egentligen varför inte? Det borde väl vara lika självklart som att man nattvandrar. Man kan inte vara överallt hela tiden men om man är flera stycken som visar sig då och då och verkligen visar att man finns så tror jag att det skulle bli tryggare för ungdomar även på internet.
AnnBritt Enochsson talar också om vikten att vuxna och lärare verkligen tar reda på vad Lunarstorm verkligen är, innan man skaffar sig en åsikt i frågan. Hon menar vidare att det är viktigt att vuxna även finns på platser som Lunarstorm. ”Det är som att nattvandra, visa att vuxna finns överallt”. Det handlar också om att orientera sig om vad ens egna och andras barn och ungdomar sysslar med.
AnnBritt Enochsson undrade också hur hennes egna barn skulle reagera när hon blev medlem i Lunar. Men hennes oro kom på skam, båda presenterade henne som sin mamma och satte upp henne på listorna över kompisar.
Jag minns inte om det var högstadiet eller gymnasiet men i våran skola vet jag att de stängde av så att man inte kom in på Lunarstorm. Nu i efterhand så känns det lite som att de gjorde det på grund av rykten och inte ren fakta. Givetvis kan det ha förekommit mobbing och stört undervisningen men då kunde man i stället stängt av elever som mobbar och funderat över hur man kan ändra undervisningen så att Lunarstorm inte stör... Inte för att jag vet konkret hur just nu men det skulle säkert gå att ordna på något vis bara man tänker efter..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar